Mitt favoritvapen

Jag köpte mitt första jaktvapen som nittonåring när jag började jaga älg på allvar. Det blev en Krico sex å en halva som sedan dess följt mig på otaliga jakter i både skog och fjäll under trettio års tid. Den har förvisso fungerat bra men för några år sedan väcktes tanken om ett nytt vapen, för det kändes att det var dags att förnya vapengarderoben.

Jag är ingen prylfantast och det brukar ta tid då jag ska köpa någonting, och det efter mycket övervägande hit och dit. Min sambo brukar prata om beslutsångest men jag ser det mera som noggrant övervägande för att hitta det optimala. Priset får heller inte ha en avgörande betydelse eftersom ett högt pris bara svider en gång men ett dåligt köp svider länge.

Hur som helst har jag känt, provsiktat och värderat ett stort antal vapen innan jag till slut hittade det jag sökte. En helt underbar bössa som passade mig perfekt och till den jakt som jag utövar. Det var en Sako 85 Bavarian, riktigt vacker med trästock. Jag behövde inte fundera länge för att bestämma mig. Denna skönhet skulle jag bara ha.

Kalibern hade jag inte bestämt mig för, men att det skulle bli något som var kraftigare än sexåfemman var helt klart. Efter konsultation med teknikerna på Sako så blev det 338 Federal som har allt som behövs vid jakt på våra storvilt. Tack vare patronenes korta längd är lådan kortare vilket därmed ger en något lägre vikt för vapnet. Slutstycksgången blir också kortare vilket minskar eventuell "byrålådseffekt" vilket Sakon dock inte har ett spår av. Trots 338'ans effekt så är rekylen förvånansvärt mild vilket heller inte är en nackdel.

Till bössan valde jag ett Swarovski kikarsikte med 1-6ggr förstoring som med sitt stora synfält och fanstastiska skärpa är ypperlig vid ståndhundsjakt på både älg och björn, där snabba skott i bland krävs i tät vegetation. Som pricken över iett lät jag montera ett Ase Utra ljuddämpare på bössan.

Det blev en hundförarbössa som jag drömt om, men som givetvis också passar postaren lika bra. Lätt, smidig med bra balans och otroligt fin att skjuta med på fri hand. Säkringen är också kanon och helt ljudlös vilket jag ser som ett absolut krav. Jag kan efter denna första höst med Sakon konstatera att det trots allt är stor skillnad på prylar, och jag kommer nog aldrig att ta med mig "gammbössan" på löshundsjakt igen. Det får bli min toppfågelbössa i fortsättningen.

En av de första älgarna som jag sköt med sakon ser du en bild på i bildarkivet under fliken Astok. En riktigt spännande jakt där Astok skötte sig utmärkt. Upptag 1,5 km från där jag såg han sist. Stånd i upptaget, och fast ståndskall i en dryg timma tills jag sköt älgen. Kulan gick in strax bakom bogbenet och den store stöp på skottplatsen efter några få steg.

Då vi styckade älgen granskade jag nyfiket effekten av 338´an. Otroligt nog var köttförstöringen mindre än med sexåfemman, vilket också stämmer med logiken att det är hastigheten som förstör mer än anslagsenergin. Det är givetvis tidigt att uttala sig om kaliberns för och nackdelar efter bara ett halvt dussin skjutna älgar, men så långt motsvarar den mina förväntningar med råge.

Hösten 2008 köpte jag en GPS-pejl. Innan dess hade jag en traditionell pejl med skallindikator som fungerade si så där. GPS-pejlen är kanske den jaktpryl som imponerat mest på mig. Eftersom vi har nästan hundra procentig GSM täckning på jaktområdet så valde jag telefonbaserad före radiobaserad GPS pejl.

Möjligheten att följa hunden från ett obegränsat avstånd gör GSM/GPS pejlen överlägsen allt annat. Har jag en hund som Astok som ibland skäller onödigt länge så kan jag åka hem och äta eller till och med sova om det drar ut på tiden. Att det sedan går att ringa upp hunden och höra om han skäller är också ett stort plus liksom ytterligare ett antal väl utprovade finesser.

Man får givetvis också vetskap om hundens göranden som för en del hundägare kanske inte är så positiva, men det är ett hjälpmedel som kommit för att stanna. Jagar man i närheten av trafikerade vägar så är vetskapen om var hunden befinner sig en trygghet, liksom på senhösten då isarna lägger sig och hunden på grund av det kan hamna i livsfara.

Astok med pejlhalsband

Pejlen på mobilen

Många som sett filmen "Löshundsjakt i Norr" har undrat varför jag har så stor ryggsäck med mig på jakt. Det enkla svaret är att jag måste ha en stor säck för att få med mig alla prylar. Innan jag började med foto och film hade jag självklart en mycket mindre säck men kamerautrustningen med väska och allt annat kräver sitt.

Förutom kameraväskan så ska ju kaffepanna, mat och regnkläder också med. Jakten vi bedriver innebär att vi inte bryter för lunchsamling som är ganska vanligt på andra håll. Vi har alltså med oss allt som behövs för en hel dags jakt, eller om en övernattning blir nödvändig i nån skogskoja.