11 januari 2011

Snön ligger nu nästan en meter djup på jaktmarkerna och allt som har med jakt att göra ligger långt borta i tiden, både det som varit och det som komma skall. Tankarna går givetvis till hösten som varit och i fall förväntningarna inför jakten infriades. Jag kan till denna fundering bara konstatera att det var den bästa älgjakten som jag upplevt hittills. Anledningen till detta är att min yngsta dotter Linn blev medlem i jaktlaget och också fick skjuta sin första älg efter en lång och spännande ansmygning på ett av Astoks många ståndskall. Glädjen jag kände när älgen föll kan nog bara förstås av någon som varit med om det samma. Förutom detta så fick vi också uppleva en mängd älgmöten och annat som hör denna fantastiska natur till. Vårat jaktområde består till ungefär hälften av en ekopark med orörd skog som blivit mitt smultronställe vad gäller jakt och naturupplevelser. Linn tycker nog det samma och hon fick med mig som lärare veta en hel del som hon inte visste om innevånarna i detta stora vildmarksområde. Hennes äldre syster Petra var med mig förra hösten och fick uppleva i stort sett det samma, om än i mindre omfattning. Hon fick också lyssna på Astoks ståndskall men var nog lika glad över att älgen kom undan den gången. Petra uppskattar nog naturen lika mycket som vi andra i familjen men någon jägare kanske hon inte blir.

26 december 2010

Julen är härlig med all mat och dryck. Bonus dottern Emma har fyllt år i dag och svärsonen Jerry har fixat en kanon middag bestående av älgstek i ugn med delikata tillbehör. Vad annars? Mycket av maten i vårt hus kretsar ju kring älgkött så varför inte i dag. En flaska Amarone (min absoluta favorit) gav extra krydda till middagen. Tyvärr kunde varken Emma som jobbade eller Petra med familj njuta av annandagsmiddagen, med det får bli en annan gång.
Nästa godsak som bjöds på var nyheten att bonus sonen Linus också funderar på jägarexamen. Han blev nog inspirerad av Linns jaktupplevelser, men som det låter kommer han att börja med jakt på småvilt.

20 oktober 2010

Amie har nu vuxit till sig och tar sig an älgarna med bättre och bättre självförtroende. Hon kanske inte är mogen för en etta på jaktprov än, men jag har åtminstone haft skottillfälle på älgar som hon skällt ståndskall på. Hon börjar också få ett bra förföljanda på stötta älgar vilket tyder på en bra jaktlust. Utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt vilket bådar gott, och jag skulle redan nu kunna anmäla henne till jaktprov nästa höst då jag tror att hon kommer att blomma ut på riktigt. Om Astok är det inte mycket att säga. Han har skött sig utmärkt och bidrag till många älgars väg till den sista vilan. Med lite extra arbete har jag också lyckats få honom att komma på inkallning i stort sett klockrent, och som bäst från ett avstånd av 645 meter (mätt med GPS)

16 oktober 2010

Jakt igen och revanschsugen efter KM fiaskot. I dag hade jag med mig min vän Tor Lundberg och hans videokamera. Tanken var att få lite material till nästa jaktfilm som vi så smått har börjat jobba på.
Jag släppte Astok på ett av mina favoritställen och vi hann inte gå från vägen innan upptaget kom. Fast stånd och jag trodde till en början att det var inne i gammelskogen men tyvärr var det hundra meter inne i den angränsande och täta ungskogen. Alltså en svår miljö att filma i men vi fick trots allt lite användbara bilder med skott och en lyckad avslutning. Mest glädjande var ändå att Astok fungerade som vanligt.

11 oktober 2010

Lite besviken är jag efter KM med Astok där han inte riktigt lyckades med det han brukar göra under en jaktdag. Piteå älgarna verkar inte passa honom någe vidare. Förra året blev han ju manglad av en kärlekskrank älgtjur och i år gick älgen över en älv vilket med automatik bröt ståndarbetet. Bara att ta nya tag på lördag när oktoberjakten börjar.

3 oktober 2010

Första delen av älgjakten är nu avklarad och det är dags att summera. Astok har trots smällarna förra hösten skött sig bra och såg också till att min dotter fick fälla sin första älg, en pinntjur, för honom.
Amie har också fått träffa sina första älgar men utan att jag skjutit någon för henne. Jag tycker inte att det är någon brådska och hon har heller inte haft några längre ståndskall vilket jag tycker att hon bör ha innan skottet kommer. Det längsta ståndskallet hon haft avbröts tyvärr av ett lågflygande JAS-plan, precis innan jag kom i läge för skott. Förargligt men inte mycket att kvida över. Sånt händer.

1 augusti

Den första riktiga utställningen för Amie gick av stapeln i dag vilket resulterade i en mycket positiv bedömning av domare Thomas Eriksson. 1:a med HP vilket bådar gott inför framtiden. Nu är det bara att börja injagningen av henne för att om möjligt få ett pris på jaktprov innan vintern stänger dörren för detta.

18 februari 2010

Amie är nu sju månader gammal och man kan skönja vilken modell av hund hon kommer att bli. Så vitt jag kan se så är det inga exteriöra fel på henne, och jag tror att hon kommer att klara sig bra i utställningsringen. Första bedömningen av henne kommer vi att få på Överkalix 1 den 7 mars. Förvisso blir hon bara bedömd i valpklass 2 men domarn ger väl ändå en trovärdig bedömning av henne. Mentalt är hon toppenfin, lyhörd och lättlärd. Bilder på Amie kommer snart

Tankarna om den kommande hösten börjar dyka upp, och det kommer att bli riktigt spännande att börja med jaktträningen. Men först ska konditionen byggas upp och ett par utställningar klaras av.

23 oktober 2009, Astok skadad IGEN !!

Nu var Astok kurerad och det var dags för jakt igen. Jag var lite fundersam på hur han skulle reagera vid älgkontakt med tanke på smällen han fick två veckor innan, men han jagade som vanligt och det tog heller inte länge innan hans skall hördes.

En jaktkompis smög på ståndskallet eftersom han hade lämpligare position än jag och snart small det. Han hade skjutit en kalv och i skottögonblicket rusade kon över Astok och trampade honom. Jag var bara ett par hundra meter från ståndskallet och var snabbt på plats. Mer eller mindre chockad såg jag Astok ligga svårt skadad bredvid den döda kalven. Det är inte sant, sa jag till min kompis Tor som följt med för att filma.

Kanske sambons undran på morgonen var befogad, att det kanske var väl tidigt att jaga med Astok med tanke på vad som hände på KM. Trots klartecken från veterinären så var kanske min jaktgalna kompis inte helt återställd, och på grund av det inte riktigt alert. Allt syns ju inte på röntgen ?

Hur som helst, två gånger misshandlad av älg inom loppet av två veckor var för mycket även för en luttrad hundförare som jag, van vid skadade hundar. Astok överlevde men fick tillbringa några dagar på djursjukhuset. Jakten fick dock ett abrupt slut för detta år.

KM 10 okt. 2009, Astok skadad !!

Med stor förväntan släppte jag Astok på sin tredje KM-start. Ett jaktprov som gick bra ända tills domaren går fram efter nittio minuters ståndskall för att få ett skottillfälle och göra en sedvanlig lätt stötning av älgen eller älgarna.

Hunden hade tre älgar att hålla reda på, ko, kalv och en tjur som blivit riktigt arg på hunden som stört hans uppvaktning av kon. I den täta vegetationen blir Astok överraskad av den brunstiga tjuren och får sig en rejäl omgång.

Hans rutin borde ha skyddat honom från sådant men nu skedde det ändå. Kanske den täta vegetationen gjorde att han inte hann undan eller så trängdes han han fast i någonting. Hur som helst blev han både skadad och omskakad vilket gjorde att jag bröt provet. Resultat: två veckors konvalescens

21 september 2009

Äntligen kom då Amie hem till sin nya familj vilket hon tog med stort lugn. Mötet med pappa Astok och Bischon tiken Hilda gick också fint och hon sov utan gnäll första natten utan någon synbar saknad efter sina syskon. Mer om Amie under hennes egen flik

17 september 2009, stortjuren

Några dagar tidigare hade jag skjutit en kalv på ett av mina favoritställen på jaktområdet. Tor var med för att filma men det blev inga riktigt bra bilder. Då vi gick mot bilen passerade vi en brunstgrop och fejningar vilket väckte lusten att släppa Astok, men jakten var avslutad för denna dag så hunden fick förbli kopplad.

Jag glömde dock inte brunstplatsen så veckan efter bestämde jag mig för att göra en tur dit. Tor hade inte tid att följa med så jag fick gå ensam vilket rent jaktmässigt ändå är det optimala. Mindre ljud och mindre väsen än då man är flera som går med hunden.

Astok hoppade ur bilen och tömde blåsan vid dikeskanten men utan vidare funderingar drog han till skogs. Han känner markerna väl och vet var han ska söka älgarna, vilket brukar ge resultat ganska snabbt. Jag började sakta gå västerut åt det håll hunden försvann, samtidigt som jag kollade hundens förehavanden med GPS-pejlen.

Efter bara tio minuter var han redan på toppen av det berg som jag tänkt jaga av, 1,5 km bort. Jaha, snart blir det upptag tänkte jag, men den droppformade sökturen på pejlens display slutade vid mina fötter efter ytterligare några minuter. Astok försvann dock genast på en ny söktur som tangerade sökturen innen men något söder om den. Nu såg att en liten kringla på några hundra meter växa fram på den stora kringlan som visade att Astok hade någonting på gång. Strax kom också upptaget som fick pulsen att stiga med det dubbla som vanligt.

Jag meddelade pappa och jaktledaren om läget och att jag nu stängde av mobiltelefonen. Inget fick störa jakten och tids nog skulle jag rapportera om vad Astok skällde på. Pappa satt på pass bara tre kilometer från ståndskallet men hörde inte hunden på grund av den hårda vinden som senare skulle hjälpa mig i jakten.

Jag gick mot ståndskallet och kollade med jämna mellanrum om det rörde på sig, viket det inte gjorde. Ett gott tecken som fick mig övertygat om att det var ett ensamt djur vilka sällan går undan för Astok. Det kunde i och för sig också vara ko och kalv, men jag hade brunstgropen i minnet och en behaglig känsla för jakten växte fram.

Efter en halvtimma var jag bara ett par hundra meter från ståndskallet och visste nu att om jag inte skulle klanta mig så skulle jag få se älgen. Vinden var ganska hård men kastade lite hit och dit i branten där hunden skällde. Jag var därför tvungen att smyga den siste biten ganska fort för att inte sprida vittringen, vilket kastvindarna annars kunde göra innan jag fått skottillfälle.

Femtio meter från ståndskallet och nu hörde jag det välbekanta ljudet av skovelhorn mot kvistar. Hunden skymtade jag några gånger men av tjuren såg jag ingenting. Jag kröp fram till en stor gran och kikade försiktigt fram, och där stod han. En imponerande herre som inte rört sig en pejlmeter under hela ståndskallet. Försiktig och säkert med erfarenhet av många möten med hundar, men nu var hans dagar räknade. Jag lyfte sakta bössan, la korset bakom bogen och lät skottet gå.

Kulan från 338:an gjorde plågan kort och efter några steg lade sig den store till den sista vilan. Astok hade gjort ett bra jobb som vanligt och brydde sig säkert inte om att det var en tjur med 17 taggar och en slaktvikt på dryga 300 kg. Jag däremot gladdes åt den lyckade jakten i en skog som aldrig rörts av människan. En av få gran urskogar som förhoppningsvis får stå kvar till kommande generationers jägare och naturmänniskor.

Den förste jag ringde och berättade om jakten var till Astoks matte och min sambo Carina. Hon vill alltid veta hur jakten går för hennes fyrbenta ögonsten, trots att hon nog själv aldrig skulle kunna skjuta en älg. Pappa fick ocskå ett samtal men visste redan vad som hänt eftersom han hört skotten.

7 augusti 2009

Astok är nu fem år gammal och jag och min sambo Carina har beslutat oss för att skaffa en kompis till honom. Att det blir en valp efter Astok är väl ingen överaskning.

Det blir Carina som kommer att ansvara för henne och se till att hon får den nödvändiga dressyren och sociala träningen. Så småningom ska hon ju visas upp på utställning och det blir Carina som får ta hand om den biten. Jaktträningen däremot, och dom eventuella jaktproven kommer jag nog ändå att få ta hand om själv.

Valpen är nu tre veckor gammal och kommer att heta Amie. Valparna och hennes mamma finns hos min bror och hans familj vilka har Jämtkullens kennel. Vi bor nära varann vilket ger möjligheten att följa valpkullen i dess utveckling. Intressant värre, för vi hoppas mycket på Amie eftersom både Astok och Heidi har det vi önskar i både jaktegenskaper och exteriör.

16 augusti 2008

Efter att själv ha genomfört prov i björneftersök så var det dags för Astok att visa sin lämplighet i detta. Junsele djurpark tog emot oss och fem andra hundar för att skärskådas av två erfarna domare. Björntestet gick bra för Astok och han fick 46 poäng av 50 möjliga, bästa resultat hittills i år. Av de 73 hundar som besökt parken fram till dags dato under denna provsäsong, så är det bara 9 som blivit godkända. Ett faktum som innebär att det inte är många hundar som klarar det svåra i att hantera vårat största och ibland farliga rovdjur.
Nu är alltså Astok godkänd för eftersök på björn men jag hoppas att han slipper få uppdraget att leta rätt på en påkörd eller skadskjuten björn. Det bästa är ju trots allt att de tilldelade björnarna fälls utan missöden.

5 oktober 2008

DM för älghundar avgjordes här på hemmaplan i Gällivare. Allt fungerade bra och deltagarna lovordade provmarkerna och arrangemanget. Nitton av 40 hundar tog första pris under de två provdagarna vilket är ett mycket bra resultat. Astok tog sin sjätte raka etta på 84 poäng, ett resultat som jag är "ganska" nöjd med. Han tappade några poäng lite i onödan men det är ju lätt hänt och säkert tyckte fler än jag så om sina prov.
Ett stort grattis till segraren Kurt Johansson med hunden Nojje som fick det mesta att klaffa under provet. Nojje jobbade ihop imponerande 92 poäng och får i och med segern representera Norrbotten i nästa års SM.